Under mina år i Deer Park Monastery, Kalifornien har jag haft tillfällle att vandra och njuta av många vackra, förunderliga platser i naturen. När vi är på vår årliga camping och vandrings resa spenderas hela dagen i naturen. Många gånger går vi i tystnad, med många stopp för att ta in vyer, ta foton och skratta tillsammans. I utövandet av mindfulness skapar vi en kultur, ett sätt att leva. Detta inkluderar att ta sin tid och ha kapaciteten att ta in undren i denna stund. När vi varit och vandrat i Zion Canyon, Yosemite Valley eller Grand Canyon, och vi kommer till toppen eller till ett vattenfall, är det så naurligt att ta in omgivningen, sitta ner och dricka te, äta och göra djupavslappning på jorden innan tankar att gå tillbaka och göra något annat dyker upp. På alla dessa platser har jag sett så många titta omkring, ta foton och sedan vända om, allt i loppet av ett par minuter. Dessa erfarenheter påminner mig om vad vår lärare Thay (Thich Nhat Hanh) sagt många gånger: Time is not money. Time is life, time is love.
Så länge jag kan minnas har mina lyckligaste och mest fridfulla erfarenheter gjorts i naturen, på en äng, under ett träd, på en klipphäll eller längst en bäck. Ibland har jag varit ensam och ibland tillsammans med andra. Att vara inomhus mellan fyra räta väggar, känns så begränsande, även om alla byggmaterial på ett eller annat sätt också kommer från naturen, moder jord. Det finns otaliga studier som visar att vi är gladare, att vår kropp och nervsystem kan slappna och återställas, att vi lär oss och läker bättre när vi har tillgång till natur, även om det bara är ett träd utanför fönstret. Så varför inte öppna dörren, gå ner för trappan och gå ut på gatan och fram till närmsta träd. Jag har ett par träd som jag lärt känna och ber om en kram då och då när jag passerar. Så här långt har trädet varit glad att erbjuda denna gåva. Jag lägger händerna om trädet, lutar mig in i trädet, känner mina ben och fötter ansluta till rötterna, min bål och armar växer med grenar som sträcker sig högt ovan. Trädet hjälper mig att komma i djup kontakt med livet i stunden. Min känsla av vem jag är och vad livet handlar om expanderar. Jag är inte längre fast i den här kroppen, det här sinnet och tron att det här är jag/mitt. Livet uppenbarar sig och jag inser att naturen hela tiden varit och är min natur.
Mindfulness är att komma ihåg, att vara närvarande med. Men ofta glömmer vi bort vem vi är, vart vi kommer ifrån. Denna glömska skapar otaliga beskymmer i våra liv och vårt samhälle. Naturen har blivit en resurs för oss att utvinna och producera en massa, massa grejer av. Hur mycket innan vi har tillräckligt? Funkar denna hamstring av grejer och upplevelser, denna flykt från naturens element? Att ha värme och skydd från regn, snö och vinande blåst, givetvis. Men hur mycket behöver vi innan vi känner oss säkra, känner att vi har tillräckligt. Kanske har vi hamnat i en djup grop och vi fortsätter ivrigt att gräva, längre och längre ner och längre från vår sanna natur. Ett ögonblick då jag kom ihåg att fler grejer är inte vad jag verkligen behöver, gick av stapeln i min sista lägenhet i Vasastan 2001. Det var söndag kväll och jag satt i hallen och putsade mina job skor. Jag hade kanske 5 par skor jag regelbundet putsade och lika många andra par för olika tillfällen, fler skjortor än jag vill minnas att stryka, osv. Det slog mig hur mycket tid jag spenderade att ta hand om alla grejer jag hade. Dessutom spenderade jag en massa tid att arbeta för att kunna införskaffa dessa och fler. Hur mycket är tillräckligt? Jag hörde att när riktigt rika personer tillfrågats om de hade tillräcklig med pengar och tillgångar svarade de ofta att de behövde 30% till. Gör det oss lyckliga eller oroliga och otillfredställda, alltid strävandes efter mer?
Ett sätt att komma ur denna onda cykel är att återvända till oss själva i naturen. Den här inspelade guidade meditation bjuder in oss att komma i kontakt med vår andning, vår kropp i naturen. Vi fortsätter rikta vår uppmärksamhet till våra ögon, former och färger omkring oss och synen; till öron, ljud som kommer och går och hörsel; samt till huden, kontakt och känsel. Våra sinne ger oss tillgång till en värld som uppstår inte bortom oss, men tillsammans med oss. I vår retreat nyligen påminde vi oss om att vi är jorden gåendes på jorden. Så hitta en plats att sitta ner, här kommer en 14 minuters guidad meditation och startskottet för meditation i naturen:
Att utöva är att komma ihåg och att komma tillbaka när vi glömmer bort. Vilket är ditt kramgoa träd? Vilket är ditt smultronställe där du kan komma tillbaka till din själv, den du verkligen är? Dela gärna i kommentarerna.
Jag lägger händerna om trädet, lutar mig in i trädet, känner mina ben och fötter ansluta till rötterna, min bål och armar växer med grenar som sträcker sig högt ovan. Trädet hjälper mig att komma i djup kontakt med livet i stunden.
🙏