Om vi har en tesked salt, som vi häller i ett glas vatten och någon skulle be dig dricka det, skulle vi säga att det är för salt och inte lämpligt att dricka. Om vi istället häller saltet i en sjö och sedan tar ett glas vatten från sjön är det inte för salt för att dricka. Den stora mängden vatten kan ta till sig saltet utan att bli odrickbart. För 2,600 år sedan skulle vattnet då gå bra och dricka, men i vår moderna värld är det inte alltid så enkelt.
Saltet i exemplet är lidande, svårigheter eller utmaningar. Vattnet är vår kapacitet till närvaro, frid och frihet. Om vi bara har en fingerborg med vatten blir till och med en nypa salt för mycket. Vi kan inte stå ut med det, vi kan inte hantrera svårigheten utan att lida. Om vår behållare växer med mer medvetenhet, mer närvaro kan vi också vara i alltmer utmanande situationer utan att vår stabilitiet och lugn sätts i gungning, vi har omvandlat oss till en sjö. Denna ökade frihet kommer också från att lidande som lagrats i kropp och medvetande som blockerar och begränsar oss omfamnats och läkts. Vattnet hjälper att lösa upp saltet och på samma sätt hjälper vår närvaro starka känslor och svåra situationer att lugnas naturligt. Vi förtrycker inte känslorna eller avvisar situationen, men vi kan förhålla oss på ett sätt att vi inte bidrar till lidandet, utan istället lindrar det. I varje ögonblick kan andningen vara en tillflyktsort, som grundar oss i vår kropp. När vi följer andningen kan vi märka när vår sinnes stämning ändras genom förändringar i andningens rytm. Att ha andningen som bakgrunds objekt även i dynamiska eller svåra situationer kan hjälpa oss att inte förlora oss i reaktioner och vanor. Nya sätt att relatera till och agera i situationen kan uppenbara sig.
Det här exemplet hjälper oss att återvända för att se till vår kapacitet i stunden för vad den är, istället för att se den andra personen eller situationen (saltet) som problemet, som begränsningen av vårt välmående. Det är spännande att se vilka situationer vi kan vara i utan att vi rycks med, till exempel i den kollektiva energin av stress under rusningstrafik. Samma situation upplevs inte likadant av två personer, vi samspelar med vår upplevelse. Vi kan upptäcka att vi alla har styrkor och svagheter, situationer vi finner enkla och de vi upplever svåra. När vi riktar uppmärksamheten utåt, mot saltet, förlorar vi oss själva mer, vår närvaro och vår kapacitet att skickligt handskas med situationen minskar. Vi faller offer för omständigheterna istället för att påverka det vi kan, nämligen våra föreställningar, tankar, ord och handlingar.
Vattnet har insikten av icke-diskriminering, vilket betyder att vare sig vi häller i salt eller socker, ättika eller chilisås tar vattnet till sig pulvret eller vätskan och blandar ut det. Floden tar inte bara till sig välluktande vätska. Regnet faller på oss alla. Detta gör också att vi kan ta vår tillflykt till vatten och lära oss hur vi kan förhålla oss med mer jämnmod och inklusivitet. Alla elementen visar på denna kapacitet och vi ska beröra detta mer i följande inlägg.
En fin övning i närvaro med en vers för dagligt liv är att dricka ett glas vatten. Innan vi dricker etablerar vi oss medveten om vattnet i våra två händer. Vi kanske har ett glas eller en flaska, vi kanske dricker vatten eller te. Genom att följa andningen och hur vi erfar den i kroppen kan vår närvaro grunda sig i kroppen. Med vår andning kan vi för oss själva säga versen: Detta glas vatten i mina två händer; vattnet, glaset och händerna förenade i närvaro. Min kropp och mitt medvetande vilar i denna stundens nu. Att dricka ett glas vatten kan bli en djupt närande handling. Vi inser hur viktigt det är att ha rent vatten och att vatten utgör mer än 70% av vår kropp. Ett ögonblick och handling som normalt överses kan med närvaro bli en dyrgrip.
Som tonåring såg jag MTV för första gången och de hade en annons som uppmanade till att stänga av kranen när vi borstar tänderna. Det här är över 30 år sedan och vi har väl lärt oss detta. De visade hur mycket vatten i stora dunkar som rann rätt ner i avloppen om vi inte stängde av kranen, en dag, en vecka, ett år och det blev otroliga mängder. Bilden av berget av plast dunkar gjorde ett djupt intryck på mig. Jag märker att ibland när jag hör starkt rinnande vatten ur kranen undrar jag om det behövs och används. När vi hade torka i Kalifornien och statliga föreskrifter presenterades om hur vi kunde spara vatten inkluderades att inte vattna gräsmattor och inte servera vatten på restaurang utan att fråga först. Men förbrukning av vatten i hushåll och restauranger utgör bara en liten del av den totala konsumtionen med jordbruk som den betydligt största vatten förbrukaren. Om vi vill spara vatten måste vi också lära oss att se vatten överallt, i vår mat, våra kläder, i allt vi köper. Hur mycket vatten döljer sig i maten vi äter och kläder vi köper? För att kunna agera skickligt behöver vi förståelse. Om vi bara stänger kranen när vi inte använder vattnet eller lagar läckor på trädgårds slangen missar vi tillfället att verkligen ta tillvara och värna om denna dyrbara tillgång. Att övergå mer till växt baserad mat är ett väldigt effektivt sätt inte bara att reducera växthusgas utsläpp, men även vatten.
Avslutningsvis vill jag dela en vers som binder ihop vatten och våra dagliga handlingar för att värna om om liv på denna planet: Vatten rinner över mina händer. Må jag använda dem skickligt, för att bevara allt liv.