Höstdagjämningen har öppnat upp dörrarna för hösten. Jag ser på denna tid med skräckblandad förtjusning. Alla molnformationer i skyn och ökat antal löv i vinden bidrar till min kreativitet och förståelse av förändring. Att börja en ny säsong innebär för mig också många nya sammanhang och nya möten, som så här långt både inspirerar och utmanar. Min kropp är lite förbryllad över fuktnivån och de snabbt skiftande temperaturerna. Jag vet inte än hur mycket kläder jag behöver, så detta bidrar till en känsla av att något nytt har inträtt.
För ett par veckor sedan frågade en god vän om jag planerade något för höstdagjämningen. Jag höll frågan öppen ett tag, men sedan föll det på plats. Att utöva och utforska Börja på nytt (En ny början, Beginning anew) blev svaret på frågan. Det är också temat för en studiegrupp jag är med i online, så reflektioner och delning kan gå i samma riktning. Basen för Börja på nytt är medveten närvaro. Vår kapaciteét att vara med, att hålla rymd om, att kunna utforska från olika synvinklar. Om vi blir fast i våra tankar och reaktioner är det bra att ta ett steg tillbaka och etablera mer av denna rymd innan vi fortsätter.
Denna övning introducerades av min lärare Thich Nhat Hanh (Thay) för många år sedan för att hjälpa oss vara levande och nya i våra relationer och att hitta sätt att försonas. De retreater Thay har lett inkluderar alltid undervisning på hur vi kan nära glädje och frid i ögonblicket, hur vi kan ta om hand starka känslor och lidande, samt försoning med nära och kära. När vi var på en turneé i USA 2009 hade en retreat vid YMCA of the Rockies anordnats för 1,000 personer. Thay hade besökt sjukhuset i Boston där den föregående retreaten hade anordnats och diagnostiserats med en ovanlig lugn infektion som behövde stark behandling och övervakning på sjukhuset. När vår gemenskap samlades på YMCA i Colorado var det klart att vi skulle leda denna retreat utan Thay. De äldre lärarna kom med förslag om vem som skulle ge vilka föreläsningar och leda gående meditation, vilket Thay normalt gjorde. När vi samlades föreslogs det att jag tillsammans med en äldre syster skulle ge en föreläsning om Börja på nytt. Vi kom överens om att jag skulle dela om de fyra aspekterna eller stegen. Det var första gången jag gav stegen smeknamnen: thank you, sorry… Min äldre syster delade om hur våra sinnesintryck och föreställningar, vad vi tror har hänt och händer, oftast är felaktiga eller åtminstone begränsande. Vi lägger så mycket av våra tidigare erfarenheter, såväl som kända och okända föreställning in i vad vi tror är en objektiv verklighet vi upplever. Därför kan vi fråga oss Är jag säker? För egen del har jag upptäckt att min syn av en händelse och person kan förändras snabbt när jag blir medveten om den och vilka känslor som är sammankopplade. Jag har övat och undervisat om Börja på nytt många gånger sedan dess, men känner att det alltid finns mer att upptäcka och fler sätt att applicera övningarna i mitt liv.
Vi formar snabbt vanor, som gör att vi tar saker och personer för givet. Vi ser inte och uppmärksammar inte alltid de goda kvaliteér och villkor i oss själva och i andra, som redan är här. Den första övningen: Flower Watering, Blomster vattning eller Tack är att selektivt vattna frön/kapacitet/egenskaper inom oss och andra. Detta kan givetvis inkludera grupper, natur, djur etc. Det är ett konkret sätt att nära vår samhörighet och kärlek. Vi är alla en blomma i mänsklighetens trädgård, men ibland låter vi inte vår blomstring ske, något hindrar den. Ibland ställs vi inför svåra situationer och vi känner att vi vissnar. Allt som lever behöver näring!
Det måste kännas genuint och att vi delar villkorslöst. Det är också hjälpsamt att vara specifik: när jag såg dig hjälpa damen med sina livsmedelspåsar kände jag mig lycklig då jag såg hur hon lyste upp att ha blivit sedd och hjälpt.
Ett sätt att fördjupa förhållandet med oss själva är att varje dag skriva ner 5 handlingar eller kvaliteér i oss själva som vi uppskattar. Tack är en kraftfull övning, som hjälper oss öppna upp för alla gåvor vi erhåller i denna stund. Vad gör vårt liv möjligt och vackert just nu?
Min Lärare har ofta påmint om att om vi har tacksamhet kan vi vara lyckliga. När jag först hörde detta kände jag ett motstånd, som om jag behövde bli mindre för att ta emot något från någon större. Men jag började trots detta komma i kontakt med tacksamhet och började förstå att gåvan, givaren och mottagaren kan inte separeras och åtskiljas. Denna övning är ett sätt att vidröra icke själv och inter-varande.
Mina tankar, ord och handling leder ibland till missförstånd och svårigheter, inom mig och i relation till andra. Många av oss försöker förklara/berättiga/dölja dessa handlingar. Den andra övningen Expressing regret, Uttrycka ånger – Förlåt, hjälper oss att inte lagra handlingar, som vi upplever skapar lidande djupt inombords och kanske lindas in i skuld eller skam. När vi ber om förlåtelse ökar förståelsen och tilliten inom oss och till andra. Vissa av oss är väldigt försiktiga och ber om ursäkt för allt. I USA om någon kommer för nära i affären eller verkar vara i vägen kommer snabbt ett sorry. Ibland har jag stannat och tittat på personen och sagt thank you for being here.
Som med vilken övning i medveten närvaro som helt är det viktigt att vi förstår den och dess syfte, annars kan vi gå i fel riktning. Det handlar om att be om ursäkt för våra handlingar när vi känner att de inte reflekterar hur vi vill agera i vårt liv. Det hjälper oss att komma tillbaka, att inte längre vara vilsna. Det är inte att ta ansvar för den andra personens reaktion. Givetvis vill vi att människor runt omkring oss ska vara glada och trygga. Genom att förstå andra kan vi agera och avhålla oss från vissa handlingar, som bidrar till sorg och osäkerhet. Men vi vill vara grundade i vår djupa drivkraft och agera på ett sant, konstruktivt och omsorgsfullt sätt. Om vi är fast i tänkande om rätt och fel blir det svårt att delta i dessa livskonst.
När vi blivit sårade försöker vi ibland dölja det, låtsas som vi inte bryr oss eller så pratar vi illa om personen med andra. Den tredje övningen ger oss ett nytt tillvägagångssätt. Expressing a hurt, Uttrycka smärta – Smärta börjar med att inom oss ta hand om såret, vi kan dela detta med någon som stöd, men det handlar om hur vi känner och inte vad den andra personen gjort. Det är också hjälpsamt att förstå våra tidigare svårigheter samt förstå bättre vilka situationer vi är sårbara i och de bakomliggande orsakerna. När vi gjort detta och vi är lugnare, samt vi tittat för att hitta blommor att vattna i den andra personen, samt undersökt om vi på något sätt bidragit till situationen (här ska relationen vägas in och detta exempel handlar om likställda, ex två vänner), så kan vi be om att tala med den andra personen. Vi uttrycker så objektivt vi kan situationen och hur vi sårats, hur vi känt oss, vår smärta. Vi försöker göra detta utan att utvärdera vad den andra sagt eller gjort. Att bara bita ihop och hålla smärtan inne skaper mer och mer distans. Att ge igen eller tala bakom ryggen leder bara till mer lidande.
Att lära oss att känna igen, acceptera och omfamna smärta och starka obehagliga känslor är något vi kan fortsätta att växa i. Själv är detta ett aktuellt område av utforskande, att stanna längre med sensationer och känsla utan att vilja förändra, förstå eller förklara, endast vara där på ett omfamnande sätt. Det hjälper att uppmärksamma hur känslor kommer, varar och passerar förbi, de är inte oföränderliga, de varar inte för evigt. Det hjälper att komma i kontakt med medkänsla och omsorg utöver min egen kapacitet, åkalla moder jord eller en person jag litar på även om de inte är fysiskt närvarande hjälper. Detta kan ge ökat mod att stanna med det obehagliga utan att övertas av det.
Att Uttrycka (långvarig) svårighet släppa taget om en börda, Expressing a (long-term) difficulty är den fjärde övningen, som kan ge vitalitet och rymd inom oss på en gång även om svårigheten inte förändrats. När vi verbaliserar och delar med någon/några förändras vårt förhållande till svårigheten, vi släpper i alla fall den ur oss. Detta hjälper i läknings- och omvandlingsprocessen. Det är enkelt att packa på sig erfarenheter och bära dem med sig. Givetvis är vi präglade av alla våra erfarenheter och på ett sätt försvinner de inte, men vi kan förändra vårt förhållningssätt. Att kunna berätta för någon om något utmanande eller svåra vi mött eller möter kan hjälpa bryta isolering och ensamhet. Det kan vara värt att reflektera kring vilka personer i vårt liv som finns där för oss med kapaciteteén att lyssna. Att kunna lyssna, bara för att lyssna är en dyrbar gåva. Har vi tid och utrymme i vårt liv att rikta mot det som ligger under ytan eller är vår dagliga tillvaro så fullspäckad att vi behöver fortsätta, utan möjlighet för att stanna upp och utforska?
Genom åren har jag sett och provat på många olika former av Börja på nytt, Beginning anew. Många har svårighet när det blir för mycket form, så vår egen förståelse och de vi övar med behöver sätta sin egen prägel. Att inkludera steg 1 och 2 innan vi leder in till det tredje hjälper att lugna alla inblandade och att mjukna försvarsställningar.
Börja på nytt inbjuder till att undersöka hur vi lever och om det är något i våra val och livssituation som faktiskt inte stämmer överens med vår djupare drivkraft. Nu när höst regn och mörker infinner sig är en ypperlig tid att komma oss själva nära, utforska hur de senaste månaderna av corona epidemin har påverkat våra liv och om den lett till nya insikter. Att komma tillsammans med familj och vänner för att lyssna på varandras insikter och viljor i denna stund kan också vara en gåva. Jag är inte längre rädd för hösten och förändringens tid utan ser tydligt hur den kan leda till fördjupning och blomning ur mörkret.
För mig hjälper konst att göra utövandet mer levande. Bilderna med nyckelorden kanske kan hjälpa att påminna oss, så att dag efter dag kan leda till utökad förnyande och undvika glömska och gamla vanor.