Läkning är möjlig – min resa genom cancer

Detta är titeln på en bok jag har skrivit på under vintern. Det har varit en resa för mig själv att minnas, känna in och skriva om min erfarenhet med stadie 4 malignt melanom cancer som började sommaren 2018. Konsekvenser och följder av sjukdomen och behandlingen lever jag fortfarande med på olika sätt. Denna sjukdom och läkningsprocess har tvingat mig att släppa taget om förväntningar och vad jag vant mig vid. På ett nytt sätt har jag utmanats att möta livet på ett skickligt och hjälpsamt sätt ögonblick för ögonblick, dag för dag. Jag har lärt mig så mycket och jag är den jag är idag till del av denna utmanande erfarenhet. När jag delat med mig om min resa och vad jag funnit hjälpsamt att falla tillbaka på och sätt att förhålla mig, har ofta svaret blivit att du borde dela med dig av din erfarenhet, den skulle hjälpa många. Det är på gång…

Jag tänker mig att det kommer bli en kort bok som fortfarande håller på att ta form samt ett antal inspelningar främst av meditationer som hjälp mig oerhört i min läkning.

Här skulle jag vilja dela en del av inledningen:

På eftermiddagen den 22 augusti 2018, talade jag med några goda vänner, som hjälpte till att ordna retreaten jag och en grupp munkar och nunnor var inbjudna att leda. Vi befann oss på Camp Courage i Minnesota. Mobilen ringde, jag reste mig och gick en bit bort för att svara. Det var ett biträde från min vårdcentral i Escondido, Kalifornien, som frågade om jag kunde komma in idag eller imorgon för att träffa min läkare? Jag förklarade att jag var borta en vecka till och att jag gärna talade med läkaren på telefon. Jag hade träffat läkaren ett par gånger för årliga rutin kontroller och haft fina samtal om hälsovård och mindfulness. Lyckligtvis kom läkaren gåendes i korridoren så vi fick talas vid på en gång. Han använde få ord när han förklarade att de funnit malignt melanom cancer i mig och nämnde att han remitterat mig till cancer kliniken vid San Diegos Universitets sjukhus (UCSD). Han var dämpad och allvarlig på rösten. Jag såg mig omkring, träd som susade i vinden, harmoniska vågor på sjön, människor som anlände för våra 5 dagar tillsammans på en mindfulness retreat med jorden och klimatet i fokus. Min kropp hade känts tröttare på sistone, jag hade ofta värk i ryggen och svettades om natten. Jag kände in min andning och min kropp. Nu är jag här för att vara på och leda en retreat med 150 människor, något vi planerat i ett år. I den stunden var det klart att jag fortsätter som vanligt, men tar det lite extra lugn och långsamt. Några ledord kom till mig i en fråga: ”kan jag se mig själv i vinden och i löven?”.

Jag fick detta besked dagen innan min 46 års dag och de kommande födelsedagarna kom att ha särskild betydelse. I augusti 2019 bara ett år efter beskedet var jag på retreat i Alaska med en god vän och munk broder. På min födelsedag befann vi oss på en Vildmarks retreat och i stugan vi hade som samlingsplats för måltider sjöng en liten grupp ”Happy birthday, Happy continuation day to you…” Jag fick en muffins med ett ljus på och firade livets ljus som fortsatt i denna människa genom svåra prövningar. Det var verkligen en milstolpe att kunna komma ut på en retreat igen. Jag var på intet sätt helt återställd, men jag använde min begränsande energi sparsamt och effektivt för att kunna vara med. När jag skriver detta är mitt hjärta mjukt och fullt av tacksamhet för Thay Phap Luu och vår gode vän Joe Spaeder i Alaska som gjort denna milstolpe och avstamp i livet tillgängligt. På min 48 års dag samlade jag vänner och familj i en park i Stockholm, bara ett par dagar efter jag lämnat munk löften och kåpor bakom mig. Tänka sig att jag är här friskare och starkare än på tre och ett halvt år nu som jag närmar mig 50 års dagen!

Här kommer några konkreta förhållningssätt som hjälpt mig:

• Se till att du har någon att dela din erfarenhet med. Någon du kan lita på, någon som verkligen bryr sig.
• Tänk efter vad det skulle vara bra att få hjälp med. Be de som kan och vill hjälpa dig. Du är inte en belastning, du borde inte klara dig själv. Att bjuda in hjälp är också en gåva till den som får hjälpa.
• Jag är inte min diagnos, jag är inte mina symptom, jag är inte min behandling. Jag är en del av Livet. Jag är en gåva av och till Livet. Jag har inte bara fysiska, men emotionella, mentala och andliga aspekter.

Förra våren erbjöd jag en tre dels webinar på temat Sickness and Healning, som jag spelade in och det finns tillgängligt om du är nyfiken. Avslutningsvis skulle jag vilja erbjuda en kort video jag spelat in där jag pratar om Läkning är möjlig – min resa genom cancer. I tacksamhet Jem