För fem år sedan (hösten 2018) diagnostiserades jag (Jem Fredhamn – Chan Phap Ho) med cancer, malignt melanom stadie 4. Jag har nu varit cancerfri i flera år. De senaste åren har jag delat med familj och vänner om min erfarenhet och förhållningssätt genom diagnostisering, behandling, alternativ behandling, meditation och healing. De har uppmuntrat mig och sagt “din erfarenhet kan hjälpa många”.
Jag har också skrivit om denna erfarenhet som jag lärt mig så mycket av. Det har varit det svåraste jag varit med om i detta liv och har ändå öppnat upp för ny utveckling och nya möjligheter. Nu har text, foton, kalligrafier sammanställts till en bok på 200 sidor som Fredhamn Förlag har tryckt och gett ut. Boken är nu tillgänglig att beställa här för 195 kr, frakt tillkommer med 43 kr.
Boken innehåller berättelsen om mina personliga erfarenheter och insikter. Jag delar också en del undervisning från det buddhistiska perspektivet tillsammans med övningar och kalligrafier.
Här kommer några utdrag ur texten:
Ur kapitlet Beskedet: Min kropp hade känts tröttare på sistone, jag hade ofta värk i ryggen och svettades om natten. I den stunden kände jag in min andning och min kropp. Det var klart för mig att ”nu är jag här för att vara på och leda en retreat med 150 människor, något vi planerat i ett år”. Det var uppenbart för mig att fortsätta med retreaten som planerat, men att ta det lite extra lugnt och långsamt. Några ledord kom till mig i en fråga: ”kan jag se mig själv i vinden och i löven?”.
Ur kapitlet Konkreta och hjälpsamma erfarenheter: Besök och behandling på sjukhuset innebar mycket tid i väntrum. Jag hade två sätt att hantera dessa situationer och miljöer där så mycket sjukdom och lidande var påtagligt. De dagar jag kände mig starkare och öppnare, mötte jag alla med så mycket lycka och värme jag hade tillgång till. De dagar jag kände mig svagare, skapade jag en egen bubbla, genom att ha med mig te, något att äta och hörlurar med lugn musik.
Ur kapitlet Vänskap är läkande: En av mina vänner uppmuntrade mig att tänka igenom vad jag verkligen ville och behövde hjälp med. Hon hade själv haft svårt att ta emot hjälp när hon var som svagast men kände att vänner omkring verkligen ville stötta. För att hjälpa stödet att nå fram till henne på ett bra sätt, hade hon haft en önskelista.
Ur kapitlet Livets glädjeämnen: Efter den femte strålningsbehandlingen på lika många dagar var jag svag och omtöcknad. Jag var också på humör att fira. Jag bad brodern som körde mig och mamma den dagen att stanna så vi kunde köpa glass. Jag bjöd dem på vegan glass och vi satt i gräset och njöt av livet tillsammans. Blott en dag, ett ögonblick i sänder!
Ur kapitlet En ny normalitet, en ny början och ett nytt liv: Jag märkte att jag under min första fas av tillfrisknande och återhämtning satte procenttal på hur bra jag kände mig när bröder frågade. Jag känner mig 30%, 50% och jag sa nog 75% vid något tillfälle men det var faktiskt inte fallet förrän tre år efter behandlingarna. En av bröderna var apotekare innan han ordinerade, både hans pappa och bror var läkare. En dag sa han i förbigående ”du kanske upplever en ny normalitet?”
